Det som har skett var helt och hållet mot vår vilja. Det är dagsens sanning. Säg nånting, Ilja! Vi tänkte koppla av och böcker är ju dyra. Vi drack en flaska eller två. Ja, kanske fyra. Man bad oss lämna restaurangen. Självklart lydde vi. Jag minns en busskur och en papperskorg jag spydde i Så satt vi på en bänk och hörde vinden susa och jag var redlöst nykter eller spik berusad. Jag minns en park med klätterställningar och gungor och såna dära svampar som de har för ungar. Vi drack en flaska till. Då kom en svartvit kärra och en kamrat klev ur och sa: Hur var det här då? Vi gick för långt, det medger jag. Vi gjorde misstag. Vi borde undvikit att sparka han i kistan. Men att vi spräckte tandprotesen för kamraten, det kompensera vi med portvin, ser konstapeln. Då kom en till kamrat och bad oss vara lugna och vi var lugna. Fullkomligt lugna! Han bad oss skingra oss. Jag lydde han på fläcken. Jag skingra mig så han flög raklång in i häcken. Om jag var oförskämd så var det mot min vilja. Jag minns inte vad jag sa. Säg nånting, Ilja! Om jag vart dum mot nån så är jag djupt bedrövad för jag var inte arg, konstapeln, men bedövad. Tillåt mig säga några ord i marginalen: Vad lär oss skolan och familjen och moralen? Jo, livet självt ska straffa dem som handlat illa. Visst är det så. Jag tänkte väl det. Säg nånting, Ilja! Jodå, han levde i morse. Varför har ni haffat oss? Låt livet döma oss! Låt livet straffa oss! Det blir ju enklare för er om ni vill glömma oss! Jamen vad bråkar ni om? Låt livet döma oss! Titta. Ilja nickar nu. Han håller med mig. Jodå, han blundar. Han koncentrerar sig. Jovisst, han är tyst. Det är för han är gripen av insikt alltså - inte bara av polisen. Var lite mänsklig. Släpp oss, snälla kommissarien! Våra små barn vill ju så gärna se sin far igen! Äh, strunt förresten. Bussarna vill inte ha oss. Tuben är stängd och inga taxibilar tar oss. Här är det fint hos er. Här skjutsas man i bilar. Här får man hjälp att gå och brits om man vill vila. Där kan man ligga stilla för sig själv och tänka tills vakten väcker en som om man var en mänska. De nästan hyllar en med blommor och orkester. Jag har en rubel nånstans. Ilja, ska vi festa? Det är svårt att leva, lille bror. Vad du är stilla. Oj oj din stackare, sov gott nu, Ilja.
© Ola & Carsten Palmær. Översättning, 1986

The book "Vladimir Vysotskij. Vargjakten" can be ordered from kontakt@karnevalforlag.se