om någons liv får tragiskt slut, blir han en sann poet
runt rätta tal på skalder man ska nosa
vid siffran 27 då blodar kulan ner tapet
och som patruller härjar överdoser

vid 33 har Kristus deklamerat "mörda ej!
- jag letar ändå upp dig om har mördat"
med spik i handen för att sluta skriva på sin grej
och spik i pannan för att inte tänka nördigt

vid siffran 37 då blir jag nykter av en skräll
den ödeskalla vinden gör mig sinnig
vid denna siffra Pusjkin drog sin ödeslott "duell"
och kulan titta in i Majakovskijs tinning

vi stannar här på 37 en stund för Gud är lömsk
här vill han veta klart "antingen - eller"
här föll Rimbaud och Byron, här låg de som fallna löv
men dagens skalder klarar sig med milda smällar

duellen gick ur modet, för duellen kräver mod
vid 33 blev korsfästning på låtsas
vid 37 fanns inget blod på tinning, vadå blod?
på tinningen det gråa håret trotsat

duellen?! är du inte klok?! vår tids poet är feg
hallå där, ska vi skjuta mot varandra?!
poeters nakna hälar skär sig blodigt varje steg
på knivens egg barfotasjälar vandra

för våghalsar och långhalsar är en farlig krets
förkorta skalden, så han slutar yra!
men sticker man en kniv i honom hänger han på spets
lycklig, död, omöjlig att styra

jag tycker synd om er som tror på siffrorna fatalt
- som konkubiner får ni vänta i ett harem!
idag blir livet längre det förklarar allt
och än så länge får poeter vara

de’ klart att snaran frestas när en våghals sticker ut
och rakt mot hjärtat alla pilar strävar
men ej av rätta åren blir man odödlig tillslut
så stressa inte de som ännu lever