ni ska inte tro oss, inte ens kunna förstå oss
rymden värre plats än Dantes helvetes kloak
skeppet surfar genom tid och rum utan att skoja
som nerför berget på sin egen bak

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
sitter fast i ändlöst klibberi
vi läser högt ur Kipling vi
mitt i Vintergatans lömska vind

folk på Jorden läser feta science fictions limpor
där med någon alliens dansar man en vals
vi på Jorden glömde tio budorden, de slitna
kontakt med våra nästa berör oss inte alls

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
med en evig leda fuskar vi
deklamerar ord av Pusjkin vi
mitt i vintergatans lömska vind

vi är vaccinerade från mysdrömmar och tårar
från vidriga baciller och rabiata djur
vi från rymden skiter i att stjärnor exploderar
på Jorden har vi sett sådan glamour

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
ett evigt dataspel vi leker med
citerar högt ur Shahnameh
mitt i Vintergatans lömska vind

Jordens himlavalv blir aldrig som i gamla dagar
om man lyssnar på vad vetenskapens dårar spår
när vi är tillbaks har enligt alla deras lagar
Jorden gått förbi sju tusen år

då får vi en chans till ett gott skratt
jorden är shysst plats för att
där finns varken burar eller slott
förr trodde man gud fått demens
vi såg bristen på hans existens
nu och för all evighet för gott