Alla åren, seklerna, epokerna i rad Allt strävar mot - värmen efter snöstorm. De antas flyga mot söder - fåglarna. Men varför flyger fåglarna här mot norr? De behöver inte med äran sig smycka. Isen slutar under vingarna tryggt. De hittar fram till den fågliga lyckan Som belöning för sin dristiga flykt. Varför sover vi inte? Varför mår vi inte bra? Vad drev oss att gå på meterhöga vågor? Vi fick inget sken i himlen iaktta. Det brukar sällan vara - högt är priset på det. Tystnad - bara måsen, som en åskvigg... Vi matar den med tomhet ur vår hand. Till slut får vi belöning för vår tystnad - Nog kommer det ljud litegrann! Vita drömmar har vi sedan länge drömt, Andra skiftningar i snön har sopats igen. Denna vithet, den kan vara mycket lömsk. Men den svarta remsan jord ser vi med ens. Nu ska strupen ge efter för tystnad och som skuggan ska svagheten bort. Som tröst för allt det trista och dystra kommer evig polardag hit. Norden. Gränslöst land. Fri vilja. Förhoppning Smutsfri snö är som ett långt liv utan lögn. Ingen ska akta sina ögon för korpar För det finns inga korpar här. pe som inte trodde sagor från profeter Och som inte la sig en stund ned och sov De ska få en belöning för sin ensamhet - En vän som de inte kunnat hoppas på.
© Ola Palmær. Översättning, 1991