I en orolig härad
av ett guvernement, som tuggar fradga
föll på kämpens lott att bära
alla törnen och taggar.

Han lider oförrätter i fullt kar,
så han upp över öronen sitter.
Och den sorg, som han tar en slurk av,
kan inte vara mer bitter.

Drick ditt rävgift! Häll i kajan!
De tar inga pengar fört.
Hur mycket än repet vajar,
Till slut det till en piska snörs.

Ödets styvbarn jagas mest,
går med tiggarstav och timglas.
Livet som ett spindelnät
rinner mellan fingrar.

Men de, som av ödet sedan drogs
längs en väg full av fruktan,
Vindar sammandrar dem nog
rakt in i ett tukthus.

Hoppas inte här på någon nåd!
Pressa dina tänder och håll ut!
Repet är förberett till dåd -
och kan snos hop till en piskeknut!

Ack du, onda härad,
hur jag än där runtom letar.
Du är skön genom avrättningsplats
och genom det våta repet.

Nakna fläckar slickar herr Satan själv
efter lik av hängda.
På hedersord skrattretande:
Ingen överlever i längden.

Du skall inte gråta utan skratta,
tårar idag ska de inte förlåta.
Hur mycket än repet vajar,
blir det i alla fall kortat.

Illa till mods om natten,
jobbar timmermän ivrigt.
Inga ottesånger hinner fatt dem
för man hänger väldigt tidigt.

Tyck inte synd för det
Vad ska du med respiten till?
Ingen knut finns på ditt rep
Snart så fladdrar du i vind.

Lägg dig i stället till ro -
Avrättning sker, du slipper mögla.
Hur länge än repet sig snor
Så tvinnar det sig till en ögla.