När syndafloden dragit sig tillbaka och landet höjde sig till berg och strand, ur skummet från den svarta, salta strömmen kröp kärleken försiktigt upp på land och löste sig i luften som en dimma som någon andas in nån gång ibland. Och dårarna, för dårar finns det än, de fyller sina bröst med kärleken, De fyller sina liv med detta enda. De andas med ojämna andetag, de lyder varken klokhet eller lag, de frågar inte vad som sen ska hända. Som ett skepp på ett liknöjt hav, när seglen plötsligt fylls med vind, hon börjar stäva mot okänd kust, och skeppet bara vet att älska är att andas, att leva. Kärlekens slätter är ett väldigt rike där riddare och tiggare vill bo och bygga sig små hus - men de går vilse när rikets drottning sätter dem på prov. Hon skiljer dem som älskar från varandra och tar ifrån dem deras sinnesro. Men dårarna är lyckliga ändå, de irrar över slätten utan mål, med ängsliga små steg ser du dem vandra för de vill skydda, vart och var de går den smala, sköra, osynliga tråd som binder dem som älskar till varandra. Och vinden slår dem till marken och lyfter upp dem igen så de kan sträva utan mål och mening, för de vet: att älska är att andas, att leva. Ge inga råd åt den som kvävs av kärlek. Du talar men han lyssnar inte mer och sträck dig inte efter den som drunknar, han griper inte handen som du ger men tänd ett ljus och ställ vid huvudgärden hos den som dör av kärlek ingen ser. Och be en bön, be att hans själ en dag ska möta hennes själ och hennes andetag, att de får se varann vid himlens stränder. På alla rymdens broar ska de gå, i alla mörka portar ska de stå i alla universums trånga gränder. Och du, åt dig vill jag bre ut en äng. Bli inte rädd. Fly inte när du ser mig. Skratta åt mig, avundas mig och vet: Jag älskar! Jag andas! Jag lever!
© Ola Palmær. Översättning, 1986
© Stefan Ringbom. Sång, 2004
© Anna Holm + Stefan Ringbom. Sång, 2013
© "Trio Kontrast". Sång, 2017

The book "Vladimir Vysotskij. Vargjakten" can be ordered from kontakt@karnevalforlag.se