Hej, låna mig ett öra, det här är oerhört! I morse fick vi höra, för Aljoha är det kört. Och han som nu i helgen skulle gänga sig! Trodde vi det kunde bli sjuhelvetes ståhej? Men inte får han fira bröloppsfest i detta liv, för efter några bira sprang han rakt på någons kniv, för att (sluta snora) inte första gången väl får Aljoha stora revor i sin själ?! Är det därför själen som ett lapptäcke han har? Men att ha ihjäl den ut i sina bästa dar? Med den täcka huldran finge han det topp, men med kniv i skuldran fann man hansens kropp? Kanske byter bruden färg på skruden några dar, gråter några nätter tills hon inga tårar har och med första bästa börjar om från noll? Men för dig, Aljoha, spelar inte det nån roll! Vi begraver honom lugnt och stilla, utan stress! Ingen känner till en gång hans riktiga adress, så ingen honom sakna kan där han hemma hör? Siket öde, kära bröder, väntar den som dör! Kanske byter bruden färg på skruden några dar, gråter några nätter tills hon inga tårar har och med första bästa börjar om från noll? Men för dig, Aljoha, spelar inte det nån roll!
© Gleb Meyler. Översättning, 2001